Adelia

Att jag krisat tror jag beror på att jag har blivit tvungen att växa upp hastigt och lustigt - något jag definitivt inte gjort innan. Jag är ganska barnslig. Har svårt att ta ansvar, stå för det jag tycker och den jag är.

Jag är osäker på mycket och har tyvärr en sida som är väldigt självdestruktiv. Självkänslan är helt enkelt inte på topp.

Jag kämpar verkligen för att ta mig ur olika självcentrerade beteenden, men det är tamigtusan inte lätt. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli riktigt lycklig och stark - då menar jag en sådan lycka som inte punkteras fullständigt av en elak kommentar eller ett bakslag.

Just nu känns det som jag alltid har varit olycklig - det är förstås inte sant alls, jag minns att jag befann mig på en lyckotopp för bara två månader sedan tillexempel. Den här dalen är dock djupare än på länge, eller kanske någonsin (eller kanske inte förresten), i olyckligheten och jag har äntligen fattat det jag inte velat se (eftersom jag inte velat arkänna att jag är en sån där självömkande, olycklig typ något mer).

Men sanningen är att så länge jag inte hittar nån slags riktig lycka, dvs blir vän med mig själv och slutar förakta mig själv så kommer det vara såhär. Att mitt mående är helt beroende på mina prestationer, och att ett enda negativt ord kan golva mig fullständigt.

Jag vägrar vara en dålig förebild för min dotter mer. Vägrar vägrar VÄGRAR! Nu är det dags att sluta vara ett offer och se till att vrida saker rätt i det här huvudet en gång för alla. Så det så!

Har redan tagit några ostadiga men bestämda steg:

1. Kuratorkontakt på vårdcentralen

2. Samtalsgrupp för andra med olika typer av social fobi (sounds craaaazy! Att JAG fått social fobi, vad? Jag!)

3. Arbetspsykolog via AF

4. ADHD/ADD-utredning, remiss skickad. Hoppas på det en del - att kanske få en förklaring en gång för alla på vad det är som är ALLVARLIGT FEL i detta vackra lilla huvud.

(OBS: Det kommer att vara mycket klyschor, outhärdlighet och bullshit i den här bloggen. Den skrivs för tillfället av helt själviska skäl och i terapeutiskt syfte.)